Okej, vad tycker ni? Jag har inte skrivit klart än, känns som om den är ganska så osammanhängande...
Men ni får ett litet smakprov.

" När hon hittar liket."

"Hon ser en man stå lutad över något lite längre fram på gatan under ljuset av en lyktstolpe, hon kan inte se vad det är.
Det ser ut som en säck, men skulle lika gärna kunna vara något annat hon står ju så långt bort…
Ljuset från gatlyktan lyser gult på honom, mannen har ryggen emot henne, han har på sig en mörk lång rock, håret är mörkt och är bakåtkammat och håller händerna knäppta på ryggen.
Hon får en obehaglig känsla så fort hon ser honom, den kryper längre och längre uppför hennes ryggrad, hjärtat börjar dunka fortare och fortare.
Hon knyter nävarna, känner naglarna tränga in djupare och djupare in i huden.
Hon börjar ana vad det är som mannen står böjd över…
Det ryser till i hela kroppen på henne när hon ser att han vänder sig emot henne, det känns som om allt rör sig i slowmotion, de gröna stora ögonen kollar kisandes mot henne, han ser säker ut som om han tänker gå fram till henne och han tar först ett steg emot henne men plötsligt förändras hans ansiktsuttryck och han backar.
Det blir förvirrat, han kollar först på henne och sen ner på marken där det ligger något. Eller någon.
Han kastar ett sista ögonkast på henne och sen springer han iväg. Nellie hinner inte reagera, utan står som förfryst på samma ställe som hon stannade på. Hon ropar till honom att stanna, men han fortsätter bara att springa.
Man hör hur hans fotsteg försvinner bort i natten och sen tystnar det. Han är borta.
En vindpust väcker Nellie till liv igen och hon börjar gå framåt mot det som ligger längre fram på gatan.
Stegen är tunga och hon måste tvinga sig själv att gå. Tankarna går runt i huvudet på henne, ”Vem var han, mannen med rocken? Vad är det som ligger där? Jag vågar inte gå fram… Jag måste gå fram det är min plikt… Ska jag ringa förstärkning?”
Nu har hon nästan kommit fram och hon ser att det är en person som ligger ihopkrupen.
Ännu en rysning går längs hennes ryggrad, och hon borrar in naglarna längre in i handflatorna. Nu börjar hon känna något som rinner längs handen. Blod."

PUSSAR EMILIA