Jag sitter och fånler framför datorn. Kollar på bilder på världens sötaste och tänker tillbaka på alla fina minnen. Alla fina ord som sagts. Nu fånler jag igen bara av tanken.

Jag känner mig hur töntig som helst men jag kan bara inte sluta. Nu hoppas jag bara. Jag hoppas för mycket. Och jag vet att mitt hjärta kommer gå sönder - igen. Förr eller senare. Men det är inget jag vill fokusera på just nu.

Just nu vill jag bara att det ska bli som vanligt igen. Fast bättre. Du är min lycka. Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig. ♥