Just nu känner jag mig sådär eländigt liten och sjuk så att det känns som om att jag skulle kunna börja gråta för minsta lilla. Ni vet när man helst skulle vilja vara fem år igen så att man skulle få krypa upp i mammas famn och snyfta lite lätt och tycka synd om sig själv.

Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att ligga här hemma ensam.