Min kära vän Emma sa något smart igår som hon hade läst.
"Tjejer är som äpplen på träd.. de bästa finns på toppen av trädkronan.
De flesta pojkar vill inte försöka klättra efter de riktigt bra äpplena eftersom de är rädda att ramla och göra illa sig.
Istället nöjer de sig med de ruttna äpplena på marken, som inte alls är lika goda men desto lättare att få tag i.
I och med detta får äpplena i toppen för sig att det är något fel med dem, när det i verkligheten är så att de är fantastiska.
Men det gäller bara att ha tålamod och hänga kvar i toppen, för en dag kommer den rätta killen, han som är villig att riskera lite för att få ett riktigt gott och bra äpple och som inte är för feg för att försöka nå det han egentligen vill ha."


Och det är så sant. Hur många gånger har man inte tänkt: Hur kan hon hitta kärleken, men inte jag? Ser jag verkligen så konstig ut..? Hmm..
Sen så vet ju jag också att man inte bara går efter utseendet utan mestadels så är det ju personligheteten som ska funka i längden (eller hur jag ska säga) men man måste väl tycka att tjejen ser bra ut för att ihuvudtaget börja snacka med henne?
Jag har sökt efter "kärleken" i nästan hela mitt 15-åriga liv, men så fort jag tror att jag ser en glimt av den så krossar den mitt hjärta..
Pussar E